Idag åkte vi upp till Ånnaboda och gick en sväng, Smilla stannar till vid en buske och nosar, då ser jag öronen åka upp på huvudet som dom gör när nåt är VÄLDIGT intressant, och så ser jag något vit/grå luddigt sticka ut ur busken hon har nosen i... Kommer lite närmare, och så ser jag att det är en grävling!
Mitt hjärta stannade helt, Ludde står bredvid och ska också se vad som är så kul, då börjar den röra på sig och jag får panik, skriker hit, vilket såklart inte funkade i allt för väl i det läget, grävlingen började lunka iväg och jag skrek stanna, och hit, Smilla stannade, Ludde kom på en gång, sen ropade jag hit en tredje gång och Smilla kom.. Och med hjärtat utanpå kroppen fattade jag knappt att inget hade hänt, fick en mardrömsbild framför mig om att grävlingen skulle hoppa på dom och fräsa och mina skulle tugga tillbaka..
Men det gick ju bara bra, grävlingen skötte sitt och mina hundar gick med mig!
Det är nog det närmaste i "viltdjurmöte" vi varit med om, grävlingen had einte bråttom iväg, kan tänka mig att om det varit en hare som skuttat iväg hade det "retat" jaktreflexerna något så fart hade det blivit, men så klumpiga som dom är skulle dom aldrig få tag i en! Igelkottar har vi massor av i området och det har jag låtit dom nosa på, och det är bara äckligt tycker dom, ryggar tillbaka!
Och så har vi varit på upprop för valpkursen!
Det kommer 18 st valpar i olika åldrar, så det ska verkligen bli kul, och perfekt ställe att träna på med utmärkt störning, samt att det finns en skjutbana en bit ifrån så då får man samtidigt in skottvanan när man vet att det kommer så han inte blir rädd!
Så varje måndag ska det jobbas!
Och så ska jag köra korta pass med lite mer detaljträning dagligen med Smilla nu inför tävlingen! sen kommer det nog inte gå nåt vidare bra, men igenom ska vi ta oss!
Men nu ska jag sova lite efter dagens trauma! *s*
